Efter nästan sju veckors kämpande så har jag nu lagt ner amningen helt. Jag gjorde verkligen ett tappert försök att få det att fungera men det är bara att inse att jag inte är någon mjölkkossa, trist men bara att gilla läget.
Så idag för första gången sedan O föddes har vi varit borta i många timmar inne i stan, något som vi inte kunnat göra när vi har trilskat med denna amning kombinerat med flaskan.
Det har som sagt var känts rätt bra dom här dagarna som vi inte ammat men idag så var jag på föräldragrupp och då kom det här jobbiga igen, alla ammar utom jag. Man får dåligt samvete och känner sig som en dålig mamma fast egentligen vet jag att jag inte ska känna så, men det är ett sånt tryck i samhället på det här med amning som ger mammor en sådan press. ALLA kan inte amma så är det bara även om vissa påstår att det är så. Man kan inte hålla på till vilket pris som helst, det är bättre att både mor och barn mår bra så man kan fokusera på närhet och kärlek, annars går det inte att njuta av sitt barn för man är stressad hela tiden.
Så nu ska jag blåsa bort mina sista ångest känslor som det här med att inte kunna amma ger mig och krypa ner i sängen för att sova istället.
Önskar er alla en god natt
Jag tycker att du har varit jätteduktig och försökt så länge med ammningen.
SvaraRaderaDU är ingen dålig mamma.
Stor kram
Väl sagt själv. Ni har varit jätteduktiga som har kämpat på så länge. Helt klart att mor o dotter mår bättre när det inte blir ett kämpande hela tiden. Barn behöver kärlek o värme, det är det viktigast. Kram o njut av din mammaledighet. Kramar i massor! Susanna
SvaraRaderaTack så mycket mina kära vänner.
SvaraRaderaKram på er